Berättelsen om profeten Yaqub / Jacob (alaihis salam) – Berättelsen berättad i Surah Yousuf

Berättelsen om Yaqub (alaihis salam) som återges i Surah Yusuf är en gripande berättelse som förmedlar en stark läxa i tålamod, lojalitet, ädelhet och medkänsla . Den tjänar också som ett exempel på Allahs makt och överhöghet och verkställandet av Hans beslut . Allah säger:

Och Allah har full makt och kontroll över Sina angelägenheter, men de flesta människor vet inte det. ( Surah Yusuf 12:21)

---

---

---

Berättelsen börjar med en dröm och slutar med att dess tolkning uppfylls. Yusuf (alaihis salam ), profeten Yaqubs (alaihis salam) son vaknade ur sin sömn och fylld av upphetsning sprang han till sin far och berättade sin dröm:

”(Kom ihåg) när Yousuf (Josef) sade till sin far: 'O min far! Sannerligen, jag såg (i en dröm) elva stjärnor och solen och månen, jag såg dem falla ner för mig.'” ( Sura Yusuf 12:4)

Yaqub (alaihis salam) ansikte lyste upp. Eftersom han var son till profeten Ishaq (alaihis salam), och sonson till profeten Ibrahim (alaihis salam), förutsåg han att hans son skulle bli den genom vilken profetian om hans farfar, Ibrahim (alaihis salam), skulle uppfyllas, och han skulle hålla ljuset från Ibrahims hus vid liv och sprida Allahs budskap till mänskligheten.

För att få mer värdefullt islamiskt innehåll regelbundet, prenumerera på vårt nyhetsbrev här

Profeters drömmar är uppenbarelser från Allah enligt `Abdullah bin `Abbas. Tafsir -lärda förklarade att i Yusufs (alaihis salam) dröm representerade de elva stjärnorna hans bröder, som var elva, och solen och månen representerade hans far och mor. Denna vision blev verklighet fyrtio (vissa säger åttio) år senare, när Yusuf (alaihis salam) upphöjde sina föräldrar till tronen medan hans bröder var med honom. (Förklaring hämtad från Ibn `Abbas, Ad-Dahhak, Qatadah, Sufyan Ath-Thawri och `Abdur-Rahman bin Zayd bin Aslam).

Ya'qub (alaihis salam), väl medveten om Yusufs (alaihis salam) bröders avundsjuka, varnade honom dock för att berätta sin dröm för sina bröder :

”Min son! Berätta inte din vision för dina bröder, så att de inte smider en komplott mot dig. Sannerligen! Satan är till människan en öppen fiende! Så skall din Herre utvälja dig och lära dig uttydningen av drömmar (och andra ting) och fullkomliggöra Sin nåd över dig och över Jakobs avkomma, liksom Han fullkomliggjorde den över dina fäder, Abraham och Isak fordom! Sannerligen! Er Herre är Allvetande, Allvis .” (Surah Yusuf 12:5-6)

Artonårige Yusuf lyssnade till sin fars varning. Han var mycket stilig och robust, respektfull, vänlig, omtänksam och hade ett milt temperament. Hans bror Benjamin var lika trevlig. Båda kom från samma mor. På grund av deras förfinade egenskaper älskade fadern dem mer än sina andra barn och ville inte släppa dem ur sikte. Satan väckte svartsjuka i de andra brödernas hjärtan och de konspirerade mot Yusuf (alaihis salam). Allah säger:

” När de sade: ”Sannerligen, Yusuf och hans bror är vår far kärare än vi, medan vi är Usbah (en grupp). Sannerligen, vår far har uppenbart fel.”

"Döda Yusuf eller kasta ut honom till något (annat) land, så att din faders gunst kan ges till dig ensam, och efter det kommer du att vara rättfärdigt folk." (genom att avsikta omvändelse innan du begår synden).

En av dem sade: ”Döda inte Yusuf, utan om ni måste göra något, kasta ner honom på botten av en brunn; han kommer att plockas upp av en karavan av resenärer.” (Surah Yusuf 12:8-10)

Juda (Yahudh), den äldsta och mest intelligenta bland dem, föreslog att man skulle kasta Yusuf i en brunn. Han kanske plockades upp av en förbipasserande karavan och skulle försvinna ur deras fars åsyn. Deras syfte skulle tjänas med hans exil. Och då skulle de ångra sitt brott och bli goda människor igen. Det var den smartaste av idéer som till synes säkra.

Bröderna gick fram till sin far. Allah säger:

De sa: "O vår far! Varför litar du inte på oss med Yusuf även om vi verkligen är hans välbefinnande? Skicka honom med oss ​​imorgon för att njuta och leka, så ska vi verkligen ta hand om honom."

Han (Ya'qub) sa: "Det gör mig verkligen ledsen att du ska ta bort honom. Jag fruktar att en varg inte ska sluka honom, medan du är oförsiktig mot honom."

De sade: ”Om en varg slukar honom, medan vi är Usbah (en stark grupp) (för att skydda honom), då är vi sannerligen förlorarna.” (Surah Yusuf 12:11-14)

Bröderna gick sedan till brunnen som planerat. Den kämpande Yusufs skjorta togs bort och han kastades i den djupa brunnen. Hans ömkliga vädjanden hade ingen effekt på deras grymma hjärtan. De lämnade honom på den ödsliga platsen och avlade en ed att hålla sin onda gärning nära hemlig, dödade ett får och blötlade Yusufs skjorta i blodet. Allah säger:

Och de kom gråtande till sin far tidigt på natten . (Surah Yusuf 12:16)

När Ya'qub (alaihis salam) frågade: ”Varför gråter vi? Har något hänt med vår hjord?” svarade de ropande :

"Åh, vår fader! Vi tävlade med varandra och lämnade Josef bland våra tillhörigheter, och en varg slukade honom; men ni kommer aldrig att tro oss, inte ens när vi talar sanning ." ( Sura Josef 12:17)

Och de kom med hans skjorta, befläckad med falskt blod . ( Surah Yusuf 12:18)

Djupt inne i sitt hjärta visste Ya'qub (alaihis salam) att hans älskade son fortfarande levde och att hans andra söner ljög. Han höll den blodfläckade skjortan i sina händer, bredde ut den och anmärkte: " Vilken barmhärtig varg! Han åt upp min älskade son utan att riva sönder hans skjorta !" Deras ansikten blev röda när han krävde mer information, men var och en svor vid Allah att han talade sanning. Den förkrossade fadern brast i gråt:

"Nej! Men ni själva har hittat på en saga. Så (för mig) är tålamod det mest lämpliga. Och det är Allah (Endast) vars hjälp kan sökas mot den (lögn) som ni påstår." (Yusuf 12:18)

Här är ett exempel för oss alla i Ya'qubs (alaihis salam) bön och tålamod, som är helt fritt från tvivel. Hans fasta tillit till Allah allena för hjälp mot att smida sina egna söners planer, är en stark läxa i Eman/Tro.

Många år senare när Yusuf (alaihis salam) tålmodigt och framgångsrikt hade gått igenom alla prövningar och tester av tron ​​på Allah, och hade blivit chefsminister för kungen av Egypten, fick han besök av sina bröder som behövde hans hjälp. Han kände igen dem men det gjorde de inte. Han lät dem ta med sig sin yngre bror Benjamin och häktade honom anklagad för stöld så att han kunde behålla honom och skydda honom. De andra bröderna återvände hem och berättade för sin far vad som hade hänt. Ya'qub (alaihis salam) kunde knappt tro vad han hörde. Allah berättar för oss vad som hände vid mötet mellan sönerna och deras far:

När de då misströstade över honom rådfrågade de varandra i enrum. Den äldste bland dem sade: ”Vet ni inte att er far tog en ed av er i Allahs namn , och innan dess försummade ni er plikt mot Josef. Därför skall jag inte lämna detta land förrän min far tillåter mig, eller förrän Allah avgör mitt fall och Han är den Bäste av domarna.”

"Återvänd till din far och säg: 'O vår far! Sannerligen, din son (Benjamin) har stulit, och vi vittnar inte annat än enligt vad vi vet, och vi kunde inte veta det osedda! Och fråga folket i staden var vi har varit och karavanen som vi återvände i, och vi talar sannerligen sanningen."

Han (Ya'qub) sa: "Nej, men ni själva har förfört er till något. Så tålamod passar mig bäst. Kanske kommer Allah att föra tillbaka dem alla till mig. Verkligen Han! Bara Han är Allvetande, Allvis."

Och han vände sig bort från dem och sade: ”Ack, min sorg över Josef!” Och han förlorade synen på grund av den sorg han undertryckte . (Josef 12:80-84)

Ya'qub (alaihis salam) var överväldigad av sorg och grät. ”Tålamod vare med mig; kanske Allah återlämnar dem alla till mig. Han är den mest vetande, den mest vis.” Återigen mötte han outhärdlig sorg men hans tillit till Allah förblev orubblig – hans enda källa till tröst. Endast bön kunde trösta honom och stärka hans tro och tålamod. Han hade gråtit alla dessa år över sin älskade son Yusuf – och nu med ytterligare en av hans bästa söner som ryckts ifrån honom – och han höll nästan på att förlora synen.

De andra sönerna vädjade till honom: ”O fader, du är en ädel profet och en stor budbärare från Allah. Till dig nedkom uppenbarelse och människorna mottog vägledning och tro från dig. Varför förgör du dig själv på detta sätt?”

Ya'qub (alaihis salam) svarade: ” Att tillrättavisa mig kommer inte att lindra min sorg. Endast mina söners återkomst kommer att trösta mig. Mina söner, gå och leta efter Yusuf och hans bror; misströsta inte om Allahs barmhärtighet .”

Allah, den Allsmäktige säger till oss:

De sa: "Vid Allah! Du kommer aldrig att sluta minnas Yusuf förrän du blir svag med åldern, eller tills du är av de döda.”

Han sade: ”Jag klagar bara över min sorg och sorg till Allah, och jag vet från Allah det som ni inte vet. O mina söner! Gå och fråga om Josef och hans bror och ge aldrig upp hoppet om Guds barmhärtighet. Sannerligen misströstar ingen över Guds barmhärtighet, förutom de som inte tror.” (Josef 12:85-87)

Bröderna gick därifrån, deprimerade, och när de kom till Egypten samlade de Juda och ropade på Yusuf, som de vädjade till: ”O landets härskare! En svår tid har drabbat oss och vår familj, och vi har bara fört med oss ​​​​fattigt kapital, så ge oss fullt mått och var barmhärtig mot oss. Sannerligen, Allah belönar de barmhärtiga.” ( Surah Yusuf 12:88) I slutet bad de Yusuf. De bad honom om allmosor, vädjade till hans hjärta och påminde honom om att Allah belönar allmosor. I detta ögonblick, mitt i deras svåra situation, talade Yusuf (alaihis salam) till dem på deras modersmål och sa: "Vet du vad du gjorde med Yusuf och hans bror när du var okunnig?" De sa: "Är du verkligen Yusuf?" Han sade: ”Jag är Yusuf, och detta är min broder (Benjamin). Allah har sannerligen varit nådig mot oss. Sannerligen, den som fruktar Allah med lydnad mot Honom (genom att avstå från synder och onda gärningar, och genom att utföra rättfärdiga goda gärningar), och är tålmodig, då låter Allah sannerligen inte de godgörandes belöning gå förlorad.” De sade: ”Vid Allah! Allah har sannerligen föredragit er framför oss, och vi har sannerligen varit syndare.” (Yusuf 12:89-91) Bröderna började darra av rädsla, men Yusuf (alaihis salam) tröstade dem: "Ingen förebråelse mot er denna dag, må Allah förlåta er, och Han är den Barmhärtigaste av dem som visar barmhärtighet!" (Yusuf 12:92) Han omfamnade dem, och tillsammans grät de av glädje. Det var inte möjligt för honom att lämna sitt ansvariga kontor, så han rådde sina bröder: "Gå med denna min skjorta och lägg den över min fars ansikte, så att han blir klarsynt, och för med dig hela din familj till mig." (Yusuf 12:93) Och så återvände de till Ya'qub (alaihis salam). Han reste sig helt plötsligt, klädde på sig och gick ut. Sedan lyfte han upp sitt ansikte mot himlen och sniffade luften. Hans söners fruar blev förvånade över att han hade kommit ut från sitt rum och frågade honom hur han kände sig. Det fanns en antydan till ett leende på läpparna. Han svarade: ”Jag kan känna lukten av Yusuf i luften.” De lämnade honom ensam och sa till varandra att det inte fanns något hopp för den gamle mannen, eftersom de misstänkte att han hade blivit galen och skulle dö gråtande över Yusuf. Den dagen ville Ya'qub (alaihis salam) ha en kopp mjölk för att bryta sin fasta, för han hade fastat. På natten bytte han kläder. Karavanen färdades i öknen med Yusufs skjorta gömd bland säden. Den närmade sig Ya'qub (alaihis salam) egendom. Han bad länge, lyfte händerna mot himlen och sniffade i luften. Han grät när skjortan närmade sig honom. Allah säger: Och när karavanen gick, sa deras far: "Jag känner verkligen lukten av Yusuf, om du bara tror att jag inte är en prick (en person som är svag i sinnet på grund av ålderdom)." De sa: "Vid Allah! Visst, du har ditt gamla fel." Sedan, när bäraren av det glada budskapet kom, kastade han skjortan över sitt ansikte, och han blev klarsynt. Han sa: "Sa jag inte till dig, jag vet från Allah vad du inte vet." De sade: ”Å, vår fader! Be Allah om förlåtelse för våra synder, vi har sannerligen varit syndare.” (Yusuf 12:94-97) Berättelsen började med en dröm och den slutar med tolkningen av drömmen. Allsmäktige Allah berättade: Han sa: ”Jag kommer att be min Herre om förlåtelse för dig, sannerligen, Han! Endast han är den ofta förlåtande, den barmhärtige." Sedan, när de gick in till Yusuf, slog han sina föräldrar till sig och sa: "Gå in i Egypten, om Allah vill, i säkerhet." Och han upphöjde sina föräldrar till tronen och de föll ned inför honom, nedböjda. Och han sade: ”O min fader! Detta är tolkningen av min dröm från förr! Min Herre har låtit den gå i uppfyllelse! Han var sannerligen god mot mig när Han tog mig ut ur fängelset och förde er alla hit från beduinlivet, efter att Satan hade sått fiendskap mellan mig och mina bröder. Sannerligen, min Herre är den mest artige och vänlige mot vilken Han vill. Sannerligen Han! Endast Han är den Allvetande, den Allvise.” (Yusuf 12: 98-100 ) Yusuf, som hade blivit en tillgång för kungariket, fick tillstånd av kungen att bosätta sin familj hos honom i Egypten. Han föll ned inför Allah i tacksamhet. Innan han dog rådde Ya'qub (alaihis salam) sina barn att följa islams läror , religionen för alla Allahs profeter. Allah den Allsmäktige uppenbarade: Eller var ni vittnen till Jakobs död? När han sade till sina söner: ”Vad skall ni dyrka efter mig?” sade de: ”Vi skall dyrka er Gud, er faders Gud. Abraham, Ismael, Isak, en Gud, och Honom underkastar vi oss i islam.” (Al-Baqarah 2:133)

- Slutet

För att få mer värdefullt islamiskt innehåll regelbundet, prenumerera på vårt nyhetsbrev här